
Ibland får jag tvångstankar att jag ska rycka till i ratten. När jag ligger i 100 på en väg med mitträcke, det skulle krävas så lite för att ränna rakt in i räcket. Hur kan jag vara betrodd med ansvaret att framföra ett fordon i sådan hastighet?
Eller när körningen är sådär sövande enkelspårig. Tänk om jag skulle somna? Så enkelt att råka blunda till.
När jag tänkt tankarna några gånger är jag så rädd för mig själv att jag kör vansinnigt uppmärksamt och medvetet, om inte annat till närmsta mack för att pausa.
Gör inte det. Vore lite tråkig stämning efter en sån aktivitet. Och jag vet hur det är att smälla i mitträcket. Kan inte rekommendera det alls faktiskt. /Björn
SvaraRaderaNej, då, än har jag inte tappat livslusten!
SvaraRadera