Boisen, operadebattören, Lilla Hjärtat, Gardell och bristen på både humor och nivå i skrivande

Det är många artiklar som glider runt i flödena nu, delade av människor som uppenbarligen gått igång ordentligt på respektive text och nästan hänfaller till det vidriga "SPRID!!!"-beteendet. Nåväl, jag vet inte om det handlar om nyhetstorka, sommartemperaturens inverkan på det kritiska tänkandet eller bara gammal hederlig olika tycke och smak, men jag måste ändå påpeka följande;

Frida Boisen, populist av rang går ut i krönika och hävdar att "Pia Sundhage har återerövrat fotbollsarenan från testosteronstinn herrklubb till en folkfest" och min panna går rakt ner i bordet. Dunkar det några gånger för att verkligen understryka min uppgivenhet. Pia Sundhage har varit mediababe i en månad, det är vad hon gjort. Hon har gett svenska fotbollsintresserade tjejer ett alibi för att vara just fotbollsintresserade, i en månad. Nu kommer allt återgå till det normala, när tjejer får spela på elitnivå parallellt med arbete, de unga får träna på sämre plantider och vi kvinnliga supportrar får hävda oss för att få delta i diskussionen om vem som vinner allsvenskan för egentligen så kollar vi ju bara på killarnas vadmuskler. Frida Boisen, jag betvivlar ditt intresse för fotboll, ditt dito för att bli ett namn i mediesverige finns det däremot inget tvivel om.

Sen har vi Rickard Söderberg, operasångare och debattör (en ny och spännande kombination) som går all in på de ryska homohatarna som torterar barn. Och missförstå mig inte, självklart är det fruktansvärt det som sker, men hur texten kan ses som ett epos att sprida är för mig främmande. Jag fick pressa mig igenom texten, som är så illa formulerad att det förvånar mig om den genomgått någon form av stilistisk granskning. Ryssland har "ballat ur", Putin "pissar på kärleken", och till Carl Bildt säger han: Du som är så extremt inflytelserik på Twitter kan sätta samman ett välriktat tweet på en minut som skulle kunna vara med och förändra världen. Annars är du inte värdig platsen som utrikesminister.
Jaha, är det så man förtjänar sitt arbete nu för tiden? Och sist men inte minst baserar han hela texten på en gammal devis vi i sportsvängen gärna använder oss av i raljerande termer, men som tydligt är helt brukbart i det här fallet. "Avgå alla!"

Sist men inte minst den jättemärkliga texten i Vi om Stina Wirsén och rasistdebaclet kring sagofiguren Lilla Hjärtat. En text som dels inte vet vilket ben den ska stå på, om den sympatiserar med Stina eller ej, och som dessutom är skriven som vore det en dikt, eller i alla fall icke journalistisk artikel. I princip oläsbar med korta meningar och blankrader i ett.

Kanske borde jag även nämna Gardell och hans Ramadan-tweets. Kortfattat; jag skrattade åt tweetsen och suckade åt att det behövdes en krönika för att förklara för de kissnödiga att man får skämta.

Barndomen definieras inte av bh:ns vara eller icke vara

Är det verkligen bh och smink och dess eventuella inträde i flickors liv redan i nioårsåldern som gör att "barn inte får vara barn" eller sexualiserar dem i förtid? Nej, i min mening är det här bara ytterligare en av Frida Boisens försök att sätta GT på kartan som en debatterande tidning som folk ska börja bry sig om igen. Och det funkar, bh-artikeln formligen övertar mitt Facebook-flöde. Men det finns ett problem (eller många), i att man i och med det bestämmer vad som är rätt och fel för flickor.

Är det åldern eller frånvaron av byst som gör att de ej bör få en bh? Vad gäller i så fall för flickor som aldrig får mer än en a-kupa, ska de aldrig tillåtas köpa en bysthållare av något slag? Och har vi glömt att vi själva som barn älskade att få leka vuxna, pojkar som flickor i föräldrarnas klänning och halsband eller kavaj och hatt. Sedan kunde vi byta med varandra, kön var ingen issue.

Och vilka är vi att avgöra vad som är rätt eller fel, och när det är rätt tid för flickan att bli kvinna? Själv blev jag pådyvlad en prenumeration på VeckoRevyn av min mamma som uppenbarligen oroade sig för att jag helst läste Min Häst eller Kalle Anka och var helt ointresserad av både kläder och smink. Var hon en sämre mamma än de som böjde sig för dotterns önskemål om läppstift på skoltid? I think not.

Vi låter barn vara barn när vi slutar dirigera dem efter hur andra vuxna kommer döma oss som föräldrar. Och nej, jag är inte själv förälder men jag säger som Helena af Sandeberg i "Tomten är far till alla barnen" på frågan om hon har några barn;

- Nej, men jag har väl för fan varit ett.