Nyårsmål för 2014

Mål, inte löften. That's how I roll. Kanske finns ett och annat mål som jag inte offentliggör här men det är min ensak. Så, mina mål under 2014 är till viss del återanvända från förra året men andra är nya:

• Skicka mitt bokmanus till förlag senast i maj.
• Skapa konkreta förutsättningar för en utlandsflytt.
• Ta till mig av komplimanger istället för att avfärda dem.
• Besöka 2 länder jag inte tidigare varit i. 
• Springa ett 10 km-lopp på max 60 minuter.

Och som en mindre konkret punkt ska jag fortsätta utvecklas till en person som verkligen lever i nuet. Att  låta "den dagen, den sorgen" vara mitt motto och inte låta mig skrämmas av vad andra kan tycka och tro.

Och ju mer jag befinner mig kring Medelhavet desto mer övertygad blir jag om hur mitt liv ska se ut. Min första utgivna bok ger mig genomgrottet, min andra utguvna bok blir en succé som jag lyckas sälja utomlands och sedan även filmrättigheterna till. Nu börjar inkomsterna ticka in, jag kan ta med de människor jag tycker om, parkera på lämplig veranda i solen och skriva i  resten av mitt liv. Och dricka champange. Så, därför är bokjävlen en av de få saker jag verkligen lägger tid och kraft på.  

Från ord till handling

Det är så vansinnigt viktigt att ta itu med saker medan inspirationen är varm. Efter bara några timmar kan den ha svalnat och då är det plötsligt uppförsbacke igen, även om jag alldeles nyss var övertygad om alla saker som jag SKA göra NU. Så det här med "från ord till handling" ska vara mer än ett motto, det ska vara en regel. Om jag vill att något ska hända förstås.

I helgen var jag i Wien, besökte vänner och fick inspiration. Jag får alltid inspiration av nya miljöer och människor, men att umgås med människor som själva är i konstant aktiv utveckling ger det lilla extra. Så igår kväll tog jag itu med en viktig sak som ska innebära förändring, och idag ytterligare en (samt researchade för en tredje). Men det är lika bra att jag säger det här högt, s¨å får jag pressen på mig att genomföra det under överskådlig tid.

Jag ska skriva färdigt mitt bokmanus. Skönlitteratur, och hittills bara typ 10 sidor och en massa tankar samt dålig disciplin. Min action var att skaffa mig en författarcoach. En bekant från förr som jag tog upp kontakten med, och som imponerande nog ger ut sin första roman i år! Det finns också en tanke om att kanske hyra ett ställe några veckor i sommar för att skriva, istället för "vanlig" semester.

Vet du förresten någon som vill hyra ut eller bytlåna lägenhet så kan du ju hojta. Typ vilket varmt land som helst är bra, men jag är rätt sugen på Frankrike. Jag kommer ta med min fina mugg från Tidningen Skriva.

"Det värsta är trots allt inte att vara ful, utan att vara ointressant."

Bild: FreeDigitalPhotos.net

Ett citat från Alexander Bard, en man jag ofta finner just intressant. Och jag blir mer och mer klar över att en av meningarna med livet är att tillskansa sig kunskap. Till viss del praktisk sådan, att prova olika arbetsuppgifter, hänga taklampor utan hjälp och hitta i en ny stad, men framför allt den information du kan läsa och lyssna dig till.

Människor besitter så mycket kunskap och teorier, och en mix av dessa skapar mina egna tankar. Men det är lätt att bli bekväm, känna att jag kan det jag behöver kunna och förtjänar att koppla av och kolla på Maria Montazami nu. Men hur intressant är du egentligen om dina samtalsämnen är begränsade till hollywoodfruar, Mello, familjen och jobbet?

Självklart är det perfekta trefika-topics men jag vill ju ha djupare samtal än så. Och då måste jag läsa böcker, se dokumentärer och lyssna på obskyra podcasts om så bara för att bli övertygad om att det där håller jag åtminstone inte med om. Jag känner mig dum när jag inte fyllt på ordentligt bakom pannbenet. Därför gör jag det till en del av min vardag, att bli mer allmänbildad, mer medveten, mer genomtänkt. Och fan vad mycket tryggare jag känner mig.

Ninna-na-ni-nanna, ni-nanna na-ni-na

Jag har lovat mig själv att läsa minst en bok i månaden under 2013. Blev lite försenade med den första men den var å andra sidan rätt tjock. Vi tolererar inga förlorare av Britt-Marie Mattsson är en lättsmält men likväl tydligt porträtterande bok om klanen Kennedys levnadsöden. En roman baserad på verkligheten, människorna och de historiska händelserna. Jag drogs med i dramatiken, faschinerades av relationerna och karaktärerna. Det var en annan tid, men samtidigt så lik den vi lever i nu. Betyg? Kanske 7/10. Nästa bok? Ryssland - En europeisk civilisationshistoria av Kristian Gerner.