GP och Stena kilar stadigt, vem betalar?

Jag måste lyfta det här igen, för det är så uppenbart att någon har bytt tjänster eller betalat för att få fin redaktionell yta hos GP. GöteborgsPosten går helt oblygt Stenas ärenden och jag kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tycka att det här är "i allmänhetens intresse".

Se bara:

20 februari Stena öppnar bordershop
4 mars Stenas bordershop en braksuccé 
31 mars Stenas bordershop en pangsuccé

Journalisters makt att vinkla

Bild: Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net

Journalisterna slår sig för bröstet och hävdar sitt oberoende när de "rapporterar" om "verkligheten". Men det kan bli helt uppenbart hur mycket personliga värderingar spelar in när ett helt vanligt telegram från TT når ut i två olika publikationer.

I det franska kommunalvalet har det regerande Socialistpartiet, PS, backat och konservativa oppositionspartiet UMP utropar sig till segrare. Dock är Paris fortfarande under ledning av socialisternas Anne Hidalgo. Så långt beskrivs nyheten ganska lika. Men sen kommer en mening, där jag förutsätter att nyckelordet tröst använts i TT:s originaltext, men använts olika av medierna.

Läs dessa tre och se vilken som sticker ut:

• Hidalgos seger är en liten tröst för PS president François Hollande.
• Resultatet i Paris är en liten tröst för Socialistpartiet, som annars alltså tycks ha gjort ett dåligt val.
• En tröst är dock att Paris nästa borgmästare ser ut att bli Anne Hildago, Socialistpartiets kandidat.

Notera att i de två första exemplen förklarar man för vem eller vilka det är en tröst att PS håller fortet i Paris. I det sista exemplet blir det jag som läsare som ska känna att det är en tröst. Artikeln får vinkeln att de konservativa har segrat i det franska kommunalvalet men jag kan trösta mig med att Paris nästa borgmästare ser ut att bli Hildago från Socialistpartiet.

Läs kritiskt, låt inte journalisterna forma dina tankar.

Ni kallar det nyheter, jag kallar det PR

Jag jobbar själv en hel del med PR och ibland är det svårt att inte bli imponerad av hur lätt det är att få svensk mainstream-media att lyssna och lyda på det mest väldresserade sätt. De senaste veckorna har det förekommit en del löjligt tydliga exempel på hur enkelt det är att styra vad som exponeras, och hur, för att skapa opinion totalt befriad från källkritik och ifrågasättande.

Den synnerligen medelmåttiga höjdhopperskan Emma Green Tregaro såg till att folk inte glömmer hennes namn trots uteblivna tävlingsresultat, genom att låtsasagera mot Rysslands förbud mot ”lockelser, positiva åsikter och kommentarer som främjar icke-traditionella sexuella relationer och familjeförhållanden, riktade till minderåriga” med regnbågsfärgade naglar istället för att bojkotta tävlingen som ställningstagande. Vän av ordning protesterar nu förstås och tycker att det är väl bättre att göra någonting än ingenting. Helt sant, problemet är att hon gör något väldigt litet, koketterar med det som om det vore något stort, och dessutom själv vinner mer på det än någon förtryckt rysk tonårsflata.

Foujan "poliser är stinkande apor" Rouzbeh fick fritt fram i morgonsofforna med sitt plötsliga påhitt "hijabuppropet" där kvinnor oavsett tro uppmanades ta på sig slöja i sympati med kvinnor som trakasseras på grund  av att de bär någon typ av slöja. Jag säger det igen, statliga som kommersiella kanaler tyckte det var en skitbra idé att stötta ett av de mest patriarkala systemen i världen, som utgår ifrån att kvinnan lockar mannen till undergång om hon inte skyler sig (gäller även barn). Hela jippot baserades dessutom på en rapporterad misshandel av en slöjbeklädd kvinna. Ännu finns inga bevis i historien, däremot vittnesutsago om att det handlade om hustrumisshandel. Nåväl, åka PR-karusell och äta politisk-agenda karamell kan vi göra ändå.

Och i Egypten är det svårt att skilja på antagonist och protagonist, jobbigt för svensk media när inte ett plus ett blir två. I allmänhet diggar man ju "rebeller" snarare än sittande regering men om rebellerna i sin tur diggar Muslimska Brödraskapet då är det ju lite lurigt att hålla dem om ryggen. Men kolla, nu skjuter man på dem, då måste det vara synd om dem! Skönt, saken utredd. Eller?

Jag mår lite illa och tröstar mig med att när jag vill få ut budskap så är det mer harmlösa saker, inte sådant som drar Sverige längre och längre ner i det svarta hålet.

Journalisterna och deras så kallade uppdrag.

Det vrider sig alltid lite i bröstet när jag ska skriva om media. Som liten var jag övertygad om att journalist var drömyrket, rapportera från spännande händelser och skriva viktiga reportage. Min farmor frågar fortfarande ibland om jag inte ska gå journalisthögskolan, men idag är det nog det sista jag skulle kunna tänka mig i utbildningsväg. För jag hatar hur journalisterna har blivit självutnämnda hjältar, viktigpettrar, tyckare och sanktionerade sagoberättare på prime time.
Snart börjar Bolibompa, men först lite hittepå för vuxna, här är Aktuellt.



Jag lyssnade på P3 dokumentär om mordet på Sara Westin i Härnösand 1989. Reportern som ska göra Sveriges Radios inslag om händelsen där och då säger i dokumentären att "Sveriges Radio har ett ansvar att hantera den här frågan så att man inte spär på de främlingsfientliga strömningarna...". Oh really? Jag trodde nämligen de skulle berätta sakligt och objektivt om händelseförlopp, men vad vet jag?

DN:s Hanne Kjöller ringde en söndag till vakthavande befäl och krävde information om huruvida det stämde att cannabisanvändningen ökat dramatiskt på Södermalm? När hon ombads vänta till måndagen på grund av att ingen med den typen av information fanns på plats blev Kjöller upprörd eftersom hon skulle ju skriva nu, och citat "...har ett uppdrag gentemot allmänheten.". På något sätt tror jag allmänhetens intresse i den här frågan kunde vänta både en och flera dagar.

Dessutom sitter nog alldeles för många och väntar på årets sista sommarpratare, den närmast ikoniserade duon Schibbye & Persson som ska redogöra för exakt hur skitjobbigt det var att eftersom de mot all offentlig inrådan åkte till ett hyfsat farligt land och sedan hängde lite med terrorister, tvingades att sitta i fängelse. Allmänheten glömmer så snabbt omständigheterna när övergivna fruar gråter ut och skäggiga män återvänder hem. Jag förmodar att vi kan dela ut Augustpriset redan nu för den ännu ej skrivna boken.

Och bara som en liten blänkare, apropå källkritiken.