Jag betalar inte för ditt bebisgull Alex

Man kan tänka lite längre än näsan räcker. Det glömde Alex Schulman och lägger därför fram att för att barn ska slippa gå till förskola vid ett års ålder, när de egentligen bode ha den fulla uppmärksamheten från en förälder så borde staten bekosta ytterligare ett år att föräldraledighet. Då blir det gladare, tryggare och friskare barn som slipper hänga i grupper om 30 med tre pedagoger som ska ha koll på alldeles för många ungar samtidigt.

Jamen det är väl jättefint att Alex både vill att de pengar som läggs  på förskolan ska fördelas per barn så han själv kan bestämma över hur hans barns delar spenderas (ganska moderat idé) men samtidigt att det läggs en extra peng på att föräldrar kan vara hemma mer (låter rätt sossigt). Kan vi bara klargöra att Sverige har typ världens mest generösa system på området redan, med betald lååååång ledighet, pappamånader och hela baletten? Så kan vi också börja fundera på om det verkligen är staten som ska lösa detta åt oss. Hur gör folk i länder som inte är Sverige? Där är kanske familjen involverad på ett annat sätt. Man låter sin gamla mor bo i samma hus istället för att skicka henne till serviceboende och får i gengäld en barnvakt. Eller så får den ena gå ner i tid också kanske man inte kan bo i det dyraste huset i skärgården. Tufft val!

Det där med att skaffa kids är ju nämligen ett val. Det är ingen som tvingar dig att ge upp tid, inkomst och frihet. Om du vill vara hemma med din unge i ett, två eller fem år så tycker jag du ska vara det. Men tro inte att mina skattepengar ska betala det, du får stå ditt kast och göra avkall på komforten.

Barndomen definieras inte av bh:ns vara eller icke vara

Är det verkligen bh och smink och dess eventuella inträde i flickors liv redan i nioårsåldern som gör att "barn inte får vara barn" eller sexualiserar dem i förtid? Nej, i min mening är det här bara ytterligare en av Frida Boisens försök att sätta GT på kartan som en debatterande tidning som folk ska börja bry sig om igen. Och det funkar, bh-artikeln formligen övertar mitt Facebook-flöde. Men det finns ett problem (eller många), i att man i och med det bestämmer vad som är rätt och fel för flickor.

Är det åldern eller frånvaron av byst som gör att de ej bör få en bh? Vad gäller i så fall för flickor som aldrig får mer än en a-kupa, ska de aldrig tillåtas köpa en bysthållare av något slag? Och har vi glömt att vi själva som barn älskade att få leka vuxna, pojkar som flickor i föräldrarnas klänning och halsband eller kavaj och hatt. Sedan kunde vi byta med varandra, kön var ingen issue.

Och vilka är vi att avgöra vad som är rätt eller fel, och när det är rätt tid för flickan att bli kvinna? Själv blev jag pådyvlad en prenumeration på VeckoRevyn av min mamma som uppenbarligen oroade sig för att jag helst läste Min Häst eller Kalle Anka och var helt ointresserad av både kläder och smink. Var hon en sämre mamma än de som böjde sig för dotterns önskemål om läppstift på skoltid? I think not.

Vi låter barn vara barn när vi slutar dirigera dem efter hur andra vuxna kommer döma oss som föräldrar. Och nej, jag är inte själv förälder men jag säger som Helena af Sandeberg i "Tomten är far till alla barnen" på frågan om hon har några barn;

- Nej, men jag har väl för fan varit ett.

Är det inte dags för dig också snart?

Jag vill inte bära på en massa extrakilon när jag kämpat så hårt för att bli av med de jag hade, och riskera att förstöra min kropp. Jag vill inte klämma ut ett barn och riskera att förstöra min kropp. Jag vill inte amma. Jag vill inte vara vaken på nätterna på grund av hysteriska skrik. Jag vill överhuvud taget inte höra hysteriska skrik. Skulle aldrig komma på tanken att sitta med andra mammor och dissekera färg på bajs, mängd på kräks eller storlek på eksem.

Jag vill inte förflytta mig runt med en otymplig barnvagn som kräver att andra människor hjälper mig. Jag vill inte vara i sjukvårdens våld, där allting är natuuuuuuurligt. Inte tampas med pedagoger som inte delar min syn på utbildning och beteenden. Jag vill inte åsidosätta mina egna intressen. Vill inte leka. Mina pengar lägger jag hellre på mina kläder och upplevelser än galonbyxor och lego. Och jag vill inte höra att jag kommer förstå så småningom, att jag bara måste träffa den rätta, eller att min biologiska klocka kommer börja ticka högre.

Det här betyder inte att jag inte gläds åt för din skull när du skaffar de barn du längtat efter. Inte att jag inte kan tycka de är söta, inte heller att jag inte kan leka med dem när jag känner för dem eller sitta barnvakt någon gång.

Jag vill bara att vi pratar lite mer om att det inte är självklart att alla vill föröka sig. Okej?