När en är klar får man börja med nästa

Eftersom jag redan lever mig in i författardrömmen fullt ut så ska jag snart gå in i en ny fas. Jag ser två möjliga scenarion; det ena (mest troligt) är att åtta av åtta förlag hör av sig med ett nej tack, det andra är att någon här av sig och faktiskt vill ge ut min roman.

I det första fallet gäller det att inte låta sig nedslås utan ge sig i kast med en ny historia som kan bli bättre. I det andra fallet förutsätter jag att jag vi utgivning kommer bombarderas av frågan "när kommer nästa bok". Så oavsett vilken väg jag ska vandra så måste jag börja skriva på nästa manus.

Och börjat har jag, lite trevande stycken och utkast till en story. Men från och med efter påsk ska det vara disciplinerat, då är det ett nytt ettårsprojekt. Skulle det visa sig att jag inte har fått ett nytt jobb då så får jag sätta upp ett högre tempo, annars ett mer modest helgskrivande. Men ett nytt manus, det ska det bli. Och jag är dessutom fruktansvärt taggad på att få komma igång med det!

Jag har skrivit en roman

Den 2/4 2013 skrev jag ett meddelande till min vän Jessica Johansson:

Hej! Hoppas du hade en fin födelsedag och påsk! Jag kom på en sak, /..../ kan du bok-coacha mig?
Kortfattat så är det såhär: jag kan skriva bra, jag har påbörjat en historia, men jag har svårt att få in känslan av hur det ska hålla till en hel bok, och framför allt, disciplinen att sätta mig på rumpan och skriva kontinuerligt.
Jag är fruktansvärt imponerad av att du snart ger ut en roman och vet att din input skulle vara otroligt värdefull, även om vi bara gör det på en enklare nivå (så vi båda mäktar med). Vad tror du?

Och efter lite bollande gick startskottet tio dagar senare. Jag gav mig själv 1 år att skriva min första roman. Nu sitter jag här, och med en veckas marginal har jag klarat min deadline. På bilden är de 5 kuvert innehållandes manus och följebrev som ska skickas till de förlag jag hoppas ska vara intresserade av att ge ut den.

Ballt, eller hur? Men det är nu det riktigt häftiga kommer. Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv. Och nöjd! Jag har oerhört svårt med att vara nöjd med det jag själv åstadkommer, och även om jag så in i märgen hoppas på och vill bli utgiven så är jag redan nu jättenöjd. För det här har jag bara gjort för min egen skull. Jag har haft stor hjälp på vägen av Jessicas tips, råd och glada tillrop, stöd från min finaste som upplåtit sitt köksbord till mitt knapprande och tidvis sura miner på helgmorgnar. Men jag gjorde det, och det känns så fruktansvärt bra!

Jessica, jag och författardrömmen

Jessica Johansson och jag

För lite mindre än ett år sedan bestämde jag mig. Jag skulle skriva en roman! 1 år fick det ta och till min hjälp tog jag den jag litade på att ge mig professionell kritik, en författare, bokbloggare och litteraturvetare. Jessica har läst manuset vartefter sidorna tillkommit, hon har kommit med uppmuntran, tips och påpekanden för att jag ska skriva bästa möjliga text. När råmanuset var färdigt i november fick hon läsa det som helhet och komma med feedback. Under december skrev jag om för första gången, och nu har hon läst det två gånger till. Igår träffades vi i Stockholm, där hon bor, och jag fick mig en rejäl duvning inför den sista omskrivningen innan manuset med mina förhoppningsfulla händer ska läggas på brevlådan till ett antal förlag.

Jessica och jag är olika i åsikter och referensramar, men lika i att vi drömmer om ett liv som författare. Hon har förstås kommit längre än jag eftersom hon blivit utgiven, läs för tusan Thrillerliv, men det hindrar oss inte från att drömma tillsammans.

Över ett glas rött på Amaranten gjorde vi en deal; på samma dag som jag skickar mitt första manus ska hon skicka sitt andra!

Lottomiljonären

Om jag blir miljonär på lotteri / ska jag köpa plastik-kirurgi / Ja tänk er hur snygg jag då skulle bli / Om jag blir miljonär på lotteri / ska jag vika ut mig i nåt magazin / tänk vad populär jag då skulle bli
Minns ni Jumper?

Hakar på Suzannes inlägg om vad jag skulle göra om jag fick massor med pengar, apropå den gigantiska Lotto-vinsten som delades ut förra veckan. Så, om jag vann sådär sanslöst mycket pengar skulle jag:

• Betala bostäder och andra omkostnader för mina närmaste
• Sälja min lägenhet och flytta till New York
• Investera en del i trygga grejer
• Investera en del i roliga grejer som jag tror på och vill stödja

Och köpa så inihelvetes snygga kläder, skor och accessoarer förstås. Men i övrigt så är det så mycket ägodelar som är onödiga, som snarare är kopplade till begränsningar. Visst, bodde jag kvar i Sverige skulle jag väl köpa en fancy bil men behöver jag den i N.Y? Jag skulle kunna köpa en häst men då är jag ju låst till den, är det inte roligare att åka en vecka till en hästgård då?

Hade jag pengarna hade jag köpt mig så vansinnigt mycket frihet åt mig och de jag älskar. Och jag vill understryka att det här är inte en dröm, det är något som är fullt uppnåeligt. Dock har jag inget emot om det kommer via Lotto istället för 30 års hårt arbete. Jag lovar att jag kommer uppskatta varenda krona minst lika mycket oavsett.


Bild: digitalart / FreeDigitalPhotos.net