Göteborgs Lucia, mångfaldskampanjen som fick ett abrupt slut

Man gick ut och slog på stora trumman; nu skulle vem som helst kunna bli Göteborgs Lucia! Dags att bryta traditionen av sju söta unga flickor och öppna upp för både andra kön, åldrar och etniciteter i luciatåget. Det hela skulle göras via en för ändamålet framtagen app, där  vem som helst kunde lämna ett röstprov genom att sjunga ett par verser av Natten går tunga fjät. Till detta tog man en bild på sina läppar och en professionell jury skulle sedan bedöma alla inkomna bidrag, ta fram 60 till en audition som sedan efter flertalet provsjungningar under en helg skulle bli de lyckliga sju.

Och hur såg då denna fantastiska blandning ut när arbetet var klart? Jo det blev Emelie, Christina, Sandra, Ida, Helena, Ida Linnéa och Ellen, fem svenska flickor i åldrarna 19-26. Inte det bredaste spektrat om jag får säga det själv. Och vad har de gemensamt, jo alla utom en är studenter. Det finns nämligen en käpp i det berömda hjulet som gör att hela PR-effekten i projektet uteblir, den att deltagarna måste vara tillgängliga på heltid under en hel månad, utan ersättning utöver kost och logi. Det är i princip omöjligt för de flesta att ta ledigt en månad från sitt jobb och inte ens en arbetslös skulle kunna komma på tal då de förlorar a-kassa om de inte står till arbetsmarknadens förfogande. Ergo unga studenter, exakt samma typ av Lucia-kandidater vars foton figurerat på stortavlor i Nordstan i alla år.

Kunde de inte förutse detta? Var det värt den enorma peng som det kostar att dra igång ett sådant projekt när det inte finns en slutkläm att rida vidare på? PR-värdet kom och gick och den traditionella lucian lever vidare. Inte mig emot i och för sig.