20 år senare

Min bror är 12 år yngre än jag. Jag har bytt blöjor, uppfostrat, bråkat, passat, kramat. Nu är min lilla, lilla lillebror alldeles vuxen och anställd vid Trängregementet i Skövde. Han kliver upp klockan 6, bäddar, putsar kängor, övar, springer, lär sig och går sedan till gymmet. Han berättar om en plats där de lär sig respekt, effektivitet och kamratskap. Och jag är så inihelvete stolt över den lilla ungen som plötsligt rakat iväg i höjden, sådär decimetern längre än mig, som glider in i stan på besök och plötsligt är alldeles, alldeles...vuxen.

Årskrönikan 2013

Som alltid när ett år ska summeras så är det hopplöst att få med "allt", dessutom utesluter jag det mesta som är privat. Men när jag gör ett axplock så blir jag ändå förbaskat glad, trots att livet ofta inte är vad jag vill att det ska vara så ser min mun ut att le ganska frekvent!

Jag började jobba på Sängjätten, fick en crash course i butikskommunikation,
printmedia, butikskedja, och förstås sängar. Plus "konferens". 

Hängde lite med Anton Hysén.

Besökte Stockholm Furniture Fair och hittade en grym arbetsplats.

Arrangerade WebCoast tillsammans med Maria för 3:e året i rad, och läste På Spåret-inspirerad introdikt på scen. 

Hängde med Emelie och Urban i Wien under påskhelgen.
Förbaskat kallt men underbart trevligt. Inte bara för att jag var konstant salongsberusad.

Såg lillebror ta studenten, komplett med Maskinen-märke på mössan.

Sprang Vårruset, självklart i ösregn.

Åkte på underbar resa till Fuengirola med bästa sällskapet, och ville aldrig komma hem igen.

Figurerade lite i media.

Hängde med mitt grymma affärsnätverk Business in heart. 

Började jobba på Nindev.

Halloweenade med syster.

Åt traditionsenlig superjulbrunch hos Helena.

Sa adios amigos och återvände till Fuengirola över jul och nyår. Snön, who needs it anyway?

Nu är det snart slut mellan mig och Sollefteå

Det jag alltid kallat "hem", även om själva bostaden förändrats ganska frekvent kommer nu vara mindre "hem" än någonsin. Jag har alltid sagt "hem till Sollefteå". Jag är förvisso inte född där, men definitivt uppväxt i den mellannorrländska stad vars 8 500 invånare, stoltheter som Hundskolan, Ångermanälven och Skogsmulle tillhörde min vardag och värld under en lång tid. Jag kan som många andra med småstadspåbrå svänga mig med humoristiska iakttagelser och dialektala uttryck, varvat med den totala hopplöshet som utflyttningsorterna innebär.

Först flyttade min far, sedan min syster, min bror har gått in i det militära med obestämd bostadsort som följd och nu flyttar även min mor. Nu finns den sista utposten, min farmor, kvar där uppe. Men med mammas flytt blir det svårare än någonsin att motivera den elva timmar långa resan med nattåget som dessutom ändå kräver att jag blir upphämtad på en station 1 mil bort. Jag får nog acceptera att mina promenader över Ångermanälvens broar inte kommer bli så många fler till antalet. Kvar ska bara finnas minnesbilder av niporna, gågatan, stadsparken, Hallstabacken, ridskolan, de tre hus jag vuxit upp i och de två skolorna jag gick på.

Jag kommer alltid känna en samhörighet med Sollefteå, vi har inte helt gjort slut. Men i sanningens namn så håller vi nog på att glida ifrån varandra.

Jag betalar inte för ditt bebisgull Alex

Man kan tänka lite längre än näsan räcker. Det glömde Alex Schulman och lägger därför fram att för att barn ska slippa gå till förskola vid ett års ålder, när de egentligen bode ha den fulla uppmärksamheten från en förälder så borde staten bekosta ytterligare ett år att föräldraledighet. Då blir det gladare, tryggare och friskare barn som slipper hänga i grupper om 30 med tre pedagoger som ska ha koll på alldeles för många ungar samtidigt.

Jamen det är väl jättefint att Alex både vill att de pengar som läggs  på förskolan ska fördelas per barn så han själv kan bestämma över hur hans barns delar spenderas (ganska moderat idé) men samtidigt att det läggs en extra peng på att föräldrar kan vara hemma mer (låter rätt sossigt). Kan vi bara klargöra att Sverige har typ världens mest generösa system på området redan, med betald lååååång ledighet, pappamånader och hela baletten? Så kan vi också börja fundera på om det verkligen är staten som ska lösa detta åt oss. Hur gör folk i länder som inte är Sverige? Där är kanske familjen involverad på ett annat sätt. Man låter sin gamla mor bo i samma hus istället för att skicka henne till serviceboende och får i gengäld en barnvakt. Eller så får den ena gå ner i tid också kanske man inte kan bo i det dyraste huset i skärgården. Tufft val!

Det där med att skaffa kids är ju nämligen ett val. Det är ingen som tvingar dig att ge upp tid, inkomst och frihet. Om du vill vara hemma med din unge i ett, två eller fem år så tycker jag du ska vara det. Men tro inte att mina skattepengar ska betala det, du får stå ditt kast och göra avkall på komforten.

Jul hos farmor

Jag bor hos farmor i jul. Fina lilla farmor vars hem alltid varit en fristad för mig och min syster när vi inte ville gå hem till bråk och skrik. Hos farmor fick vi te och mackor och hjälpte till att lösa korsord i Hemmets journal. På somrarna var vi i hennes stuga, gick i skogen letandes blåbär, blev nedbäddade i svala lakan med myggnät för fönstren, eldade i kaminen, spelade badminton och farmor skrek "blinnstyre!" och skrattade varje gång vi missade bollen. Nog för att hon inte är är ofelbar, det har under årens lopp kommit vinkar om min övervikt och så, men jag vet att det är i all välmening. Och nu är jag enligt henne "smal som en sylfid". Look it up, det fick jag göra.

Och i jul, när mammas trea ska hysa henne, min syster, hennes man och två barn, ja då flyttar jag över till farmor. Och jag ser hur det gläder henne att jag är där, att vi kan diskutera, skratta, minnas, och lösa korsord (hon har fostrat en korsordsnörd). Dessutom proppar hon mig full med mat och hembakt fikabröd som jag med glädje proppar i mig med tysta löften om strikt diet efter nyår.

Jag är så glad att jag kan ta mig tid att ge tillbaka den omtanke hon alltid gett mig. För en dag kommer hon att vara borta. Relationen till farfar, morfar eller mormor var inte på långa vägar lika stark som mina band till farmor. Lilla Maj-Lis, jag vill alltid ha dig kvar.