måndag 9 september 2013

Jag betalar inte för ditt bebisgull Alex

Man kan tänka lite längre än näsan räcker. Det glömde Alex Schulman och lägger därför fram att för att barn ska slippa gå till förskola vid ett års ålder, när de egentligen bode ha den fulla uppmärksamheten från en förälder så borde staten bekosta ytterligare ett år att föräldraledighet. Då blir det gladare, tryggare och friskare barn som slipper hänga i grupper om 30 med tre pedagoger som ska ha koll på alldeles för många ungar samtidigt.

Jamen det är väl jättefint att Alex både vill att de pengar som läggs  på förskolan ska fördelas per barn så han själv kan bestämma över hur hans barns delar spenderas (ganska moderat idé) men samtidigt att det läggs en extra peng på att föräldrar kan vara hemma mer (låter rätt sossigt). Kan vi bara klargöra att Sverige har typ världens mest generösa system på området redan, med betald lååååång ledighet, pappamånader och hela baletten? Så kan vi också börja fundera på om det verkligen är staten som ska lösa detta åt oss. Hur gör folk i länder som inte är Sverige? Där är kanske familjen involverad på ett annat sätt. Man låter sin gamla mor bo i samma hus istället för att skicka henne till serviceboende och får i gengäld en barnvakt. Eller så får den ena gå ner i tid också kanske man inte kan bo i det dyraste huset i skärgården. Tufft val!

Det där med att skaffa kids är ju nämligen ett val. Det är ingen som tvingar dig att ge upp tid, inkomst och frihet. Om du vill vara hemma med din unge i ett, två eller fem år så tycker jag du ska vara det. Men tro inte att mina skattepengar ska betala det, du får stå ditt kast och göra avkall på komforten.

3 kommentarer:

  1. Hej
    Ja jag löste det genom att bra ta ut några föräldradagar i veckan och jobba extra på helgerna. Dessutom bodde vi i ett pyttlitet billigt radhus. Barnvagn köptes begagnad, likaså barnkläder. Som du säger kanske man inte kan ha det så flådigt när man är småbarnsförälder.

    thegoodliving.blogspot.se

    SvaraRadera
  2. Jag förstår vad du menar men kan tycka att samhället skulle kunna lösa det bättre genom en rad åtgärder som gör att man som emskild skattebetalare inte betalar mer. Dels kan man dela mer på jobb, vi har mängder av arbetslösa som behöver komma in på arbetsmarknaden. Lägg pengarna från a-kassa och lön i en pott. Dela upp dem. Istället för att en jobbar fem dagar och den andra noll kan man jobba 3,5 dagar var. Det gäller inte bara med småbarnsföräldrar, många människor skulle få bättre livskvalitet av att jobba mindre. Sen borde det också finnas betydligt mer folk på förskolorna som jobbade så det var fler vuxna per barn. Vi har ju alltså mängder av folk vårt land som går hemma utan sysselsättning som skulle sättas in i arbetslivet.
    Din lösning med familjen löser det själv har några svagheter. Många av oss har ju fortfarande föräldrar som jobbar, annars är jag i och förs ig helt för generationsboende. Men om mor- och farföräldrar fortfarandfe jobbar är det ingen lösning. Sen oavsett om man behöver snåla eller ej för att den ene ska gå ner i tid alternativt jobba deltid i någon form är en otroligt klassisk kvinnofälla.Och oavsett om det är kvinnan eller mannen som försakar sitt arbetsliv så har det förödande konsekvenser. Dels mår man dåligt av att vara borta för länge från arbetslivet- dels för att man saknar att få använda hjärnan till sådant och inte bara logistik kring barnet och hemmet dels blir man stressad av att man vet att karriären blir lidande. Sedan när man kommer tillbaka och jobbar deltid så är det ett helvete. Dels jobbar man 100 men får betalt för 75 eftersom man gått tidigare från jobbet men för att hinna med allt som finns i tjänsten sitter på kvällar och helger... Arbetsgivaren sätter ju nästan aldrig in någon på den tid man har reducerad tjänst.... Sen oavsett om du går hem tidigare eller har t.ex. en ledig dag så vill folk ha möten med dig på de tiderna och om du säger att du är föräldraledig den tiden så bemöts du med att folk tycker att det kan man ju lösa. Dessutom känner ju otroligt många, framför allt kvinnor, att arbetsgivaren inte satsar på en under småbarnsåren. Och på detta har du allt vabbande som nästan ger magsår på grund av dåligt samvete. varje gång man ska ändra med förskolan så får man gå dit och böka eller ordna någon anhörig som kan rycka in och ta ditt barn i någon/några timmar. Hela tiden har du dessutom konstant dåligt samvete och mår dåligt över att vara ifrån ditt lilla barn så mycket. Och barnen får genrellt sätt vara borta från sina föräldrar för mycket och dessutom är det ju förskolan en högljudd miljö och för många timmar där är inte bra. Nu ska jag ge mig- jag ville bara ge min syn på det och visa hur hela hjulet hänger ihop som jag ser det. Barn är ju den mest naturliga delen av samhället och även om folk skaffar barn för att de vill så är ju samhället helt beroende av att folk ska vilja det...

    SvaraRadera