Min väg mot Draknästet

Okej, jag kanske egentligen inte tror att jag kommer bli en riskkapitalist (mest på grund av bristen på kapital) men jag älskar att lyssna på pitchar, nagelfara affärsidéer och ge konstruktiv kritik som hjälper bolag framåt.
Efter några år i startup-världen, häng med investerare och allmänt intresse för affärsmannaskap och företagande har jag nu tagit mig ytterligare en steg framåt. Jag deltar med jämna mellanrum i Connect Västs Språngbrädor.



Språngbrädeprocessen vänder sig till tillväxtföretag i tidiga skeden. Under processen får du som entreprenör hjälp att utveckla bolagets affärsstrategi, förbättra affärsplanen och förbereda dig inför kontakterna med investerare, partners och kunder. 
I CONNECTs beprövade rådgivningsprocess ingår bl a riskkapitalaktörer, affärs- och patentjurister, marknads- och managementkonsulter och ledare från framgångsrika entreprenörsföretag. Syftet är i första hand att få relevanta kontakter samt en värdefull, objektiv och konstruktiv granskning av den pågående eller planerade verksamheten utanför hemmamiljön.

Och det jag gör är att vara en del av den kompetenspanel som under ett par timmar ger feedback på ett företags affärsplan och pitch utifrån våra respektive kompetensområden. Efter varje tillfälle har jag känt mig fylld av energi, glad för att jag kunnat hjälpa, självsäker då jag fått medhåll av andra kunniga panelmedlemmar, inspirerad eftersom jag lärt mig nya saker, och stolt för att de ansvariga fortsätter att välja ut just mig till att delta.

Jag ska hålla fast vid den här magkänslan, för den pekar rätt tydligt på att det är något jag borde satsa ännu mer på. Blåsa luft under andras vingar och se dem lyfta, ibland är det coolare än att flyga själv.

Bild: jesadaphorn / FreeDigitalPhotos.net

Kontakter kommer via arbete, inte silversked

Julavslutning med Business in heart

Med väldigt få undantag vaknar jag sådär halv sex varannan onsdag och tänker jag orkar inte. Orkar inte klä mig så snyggt att jag kan stå framför 20 personer och prata, orkar inte prata, orkar inte hitta på en smart sökning, orkar inte prata med 10 nya människor och ställa rätt frågor till dem. fast sedan gör jag det ändå.

Jag åker till Hagabadet, riggar rummet för Business in heart, kramar gruppledarkollega Åsa, säger hej till medlemmarna, tar i hand med gästerna, schasar ner alla i frukosten och försöker få alla på plats till kvart över sju. Och sen kör vi. Och jag står, och pratar, och söker och minglar. Sådär vid nio går jag ut och oavsett regn eller sol (oftare det förstnämnda) så har jag en galen energi.

Nu snurrar huvudet av tankar på hur jag ska tussa ihop person A med person B, vad jag själv skulle kunna hitta på med person C, och vad jag kan ta med mig av föreläsarnas tips tillbaka till mitt eget skrivbord. Och det där är bara det kortsiktiga. För efter fem år av aktivt nätverkande så njuter jag av att ha så många människor att fråga om hjälp, och enorma möjligheter att hjälpa andra genom att förmedla kontakter.

Du kanske har hört någon säga det där har hon fått genom kontakter? Som om kontakter vore något dåligt. Kontakter handlar om förtroenden, att jag har visat vad jag går för, vunnit förtroenden och därmed erbjudits möjligheter att ta ytterligare steg tack vare det arbetet. Kontakter är inget man föds med och till de som säger mot kan jag bara peka på mig själv och säga, hej, jag flyttade hit som 20-åring och kände inte en jävel. Look at me now.

Årskrönikan 2013

Som alltid när ett år ska summeras så är det hopplöst att få med "allt", dessutom utesluter jag det mesta som är privat. Men när jag gör ett axplock så blir jag ändå förbaskat glad, trots att livet ofta inte är vad jag vill att det ska vara så ser min mun ut att le ganska frekvent!

Jag började jobba på Sängjätten, fick en crash course i butikskommunikation,
printmedia, butikskedja, och förstås sängar. Plus "konferens". 

Hängde lite med Anton Hysén.

Besökte Stockholm Furniture Fair och hittade en grym arbetsplats.

Arrangerade WebCoast tillsammans med Maria för 3:e året i rad, och läste På Spåret-inspirerad introdikt på scen. 

Hängde med Emelie och Urban i Wien under påskhelgen.
Förbaskat kallt men underbart trevligt. Inte bara för att jag var konstant salongsberusad.

Såg lillebror ta studenten, komplett med Maskinen-märke på mössan.

Sprang Vårruset, självklart i ösregn.

Åkte på underbar resa till Fuengirola med bästa sällskapet, och ville aldrig komma hem igen.

Figurerade lite i media.

Hängde med mitt grymma affärsnätverk Business in heart. 

Började jobba på Nindev.

Halloweenade med syster.

Åt traditionsenlig superjulbrunch hos Helena.

Sa adios amigos och återvände till Fuengirola över jul och nyår. Snön, who needs it anyway?

Anställd, egen och mittimellan

Att gräset skulle vara grönare på andra sidan är knappast något nytt, alltid vill en ha det en inte har. Jag var länge anställd, tills jag fick nog och exploderade i två år av fritt egenföretagande. Då började jag känna att det var lite väl lösa boliner att konstant jaga konsultuppdrag och helt lämpligt kom då erbjudandet att gå in i en start-up. Det perfekta mellantinget! Jag var anställd men slet med alla entreprenörens utmaningar. Och nu är jag anställd på ett "vanligt" företag. vad tror ni jag börjar fundera på? Jo så klart att sakna friheten att skapa mina arbetstider, drömma om nästa kontorsplats, jaga drömkunder och milstolpar. Men blir jag någonsin företagare igen så blir det tillsammans med någon. Det passade inte mig att vara helt utlämnad till mina egna idéer, jag är som mest kreativ när jag sjunger duett.

Och egentligen trivs jag med att vara anställd, men jag är rätt sugen på att vara mer ute bland folk. Nätverka, prata med kunder, få feeling. Jag är inte bara bra på att skriva, jag är en hejare på att prata också. Min vän Sofia sa en enkel men fin sak idag, "var inte rädd för att följa din dröm, även om den ändras". Det är så det är, jag förändras, och mina drömmar med mig.

Kontakter är inte medfödda

Bild av Chris Aliaga

"Det där har han ju fått genom kontakter". Kontakter, dessa mytomspunna existenser som utpekas som nycklar till jobb, lägenheter och allt möjligt som är lite besvärligt att komma över. Dessutom verkar de bara vara förunnat ett fåtal bortskämda människor, troligtvis har kontakterna också ärvts från föräldrarna. Så jävla orättvist.

Feeeel, fel, fel, fel fel, fel. Eller okej, det finns väl några som haft det väl förspänt från starten. Men de flesta människor som har "kontakter" har faktiskt arbetat upp dem själva. Mitt tips till dig som sitter och muttrar över din brist på dito, är att avlägga nyhetslöfte om att börja inventera, och bygga ditt kontaktnät. Det handlar om att tala med de du finner intressanta, presentera dig, bjuda till och våga stiga ur bekvämlighetszonen.

Jag började nätverka aktivt för ca 4 år sedan. Då hade jag inga kontakter, jag var alltid den som behövde kontakter av andra. Nu börjar arbetet betala sig. Nu är det jag som kan hjälpa andra kontakter jag har relationer till personer i olika branscher, i olika länder med olika bakgrunder och vi tycker om att hjälpa varandra.

Var inte rädd att be om en kontakt när du behöver det. Men kom ihåg att ge tillbaka, för då säkrar du relationen. Ok? Go!