Kontakter kommer via arbete, inte silversked

Julavslutning med Business in heart

Med väldigt få undantag vaknar jag sådär halv sex varannan onsdag och tänker jag orkar inte. Orkar inte klä mig så snyggt att jag kan stå framför 20 personer och prata, orkar inte prata, orkar inte hitta på en smart sökning, orkar inte prata med 10 nya människor och ställa rätt frågor till dem. fast sedan gör jag det ändå.

Jag åker till Hagabadet, riggar rummet för Business in heart, kramar gruppledarkollega Åsa, säger hej till medlemmarna, tar i hand med gästerna, schasar ner alla i frukosten och försöker få alla på plats till kvart över sju. Och sen kör vi. Och jag står, och pratar, och söker och minglar. Sådär vid nio går jag ut och oavsett regn eller sol (oftare det förstnämnda) så har jag en galen energi.

Nu snurrar huvudet av tankar på hur jag ska tussa ihop person A med person B, vad jag själv skulle kunna hitta på med person C, och vad jag kan ta med mig av föreläsarnas tips tillbaka till mitt eget skrivbord. Och det där är bara det kortsiktiga. För efter fem år av aktivt nätverkande så njuter jag av att ha så många människor att fråga om hjälp, och enorma möjligheter att hjälpa andra genom att förmedla kontakter.

Du kanske har hört någon säga det där har hon fått genom kontakter? Som om kontakter vore något dåligt. Kontakter handlar om förtroenden, att jag har visat vad jag går för, vunnit förtroenden och därmed erbjudits möjligheter att ta ytterligare steg tack vare det arbetet. Kontakter är inget man föds med och till de som säger mot kan jag bara peka på mig själv och säga, hej, jag flyttade hit som 20-åring och kände inte en jävel. Look at me now.