Se, le, hälsa - hur svårt kan det va?

stockimages / FreeDigitalPhotos.net

Igår besökte jag Meg, Mediedagarna, på Svenska Mässan. Jag besökte ett frukostseminarium och själva mässdelen, och slutar aldrig förundras över hur dåligt mässor hanteras av de som faktiskt betalar en hel del pengar för att synas på dem.

Kl 8 på morgonen höll både Marknadsföreningen och Sveriges Kommunikatörer frukostseminarier, vilket innebar att en timma senare rörde sig över 100 intresserade personer i lokalen, redo att ta del av utställarnas budskap. Men utställarna själva var långt ifrån redo. Många montrar var fortfarande under uppbyggnad, monterpersonal stod och pratade med varandra, och den delen brukar knappt ändras vartefter dagen lider heller.

Personer står i sina montrar och tittar på varandra, i golvet, i papper, på skärmar och gör att jag som besökare känner mig helt osynlig! Ett fåtal gör det rätta, det vill säga etablerar ögonkontakt, tar ett steg fram, sträcker ut en hand och säger "hej, vad heter du?". Hur kan någon räkna hem sitt mässdeltagande om man väntar på besökaren att initiera kontakt? Skickar företagen sina mest folkskygga medarbetare?

Dagens cred till Anders Uvberg på Start Communication som med ett stort leende bjöd in till ett mycket trevligt samtal. Föredöligt!