Hoppla hemvändar-style

Igår på juldagens kväll gick jag och syster på en av stadens två "diskon". Det var 18-årsgräns och anledningen att vi inte valde stället med 23-årsgräns var att vi ville ha mer dansgolv och att vi skulle möta upp vår bror. Jag vet inte om det var ett mindre klokt beslut men det var om inte annat spännande att studera karaktärstyper. Inte småstadens figurer, som du kanske tror. Jag vill inte på något sätt förhäva mig gentemot de andra besökarna, vi kommer alla från samma stad. Men det är ungdomarnas roller som är så tydliga, när jag kan se dem "utifrån" som trettioåring.

Där finns flickorna med urringat och rumpkort i samma plagg, en look som attraherar killar som med nästan zombielik beslutsamhet rör sig närmare och närmare deras kroppar. Och flickorna ler av lycka över den ultimata bekräftelsen. Men de flesta flickorna är bara sådär allmänt söta, har ansträngt sig med hår, kläder och samlat vännerna för att dansa. De ser glada och hoppfulla ut, så där som de ska få göra i 18-20-årsåldern.  Varken för fulla eller för avklädda

Det finns de coola, snygga killarna, vars blotta närvaro får flickor att flockas. Det finns mellanskiktet killar som mest umgås med varandra, bryter lite arm, hoppar runt på dansgolvet och spiller öl på sig själva och andra. Det finns en och annan kille med egen stil, någon drar mot hipster, någotn mot synth. de samlas i grupper av särlingar som finner gemenskap i att sticka ut. och så finns de ofta lite överviktiga killarna som lite planlöst går ensamma över dansgolvet, och ibland får kontakt med ett dansande gäng och står lite vid deras sida och vaggar. Därtill ett äldre flatpar och några malplacerade äldre män vars syfte med sin närvaro är höjd i dunkel. DJ:n spelar Swedish House Mafia och Stiftelsen. Händerna är tid som annan i luften. Mest knuffas alla med varandra i sin iver att göra sin egen danskoreografi till Gangnam style. Men vi klagar inte. En Breezer kostar 50 spänn.