Min årskrönika, ett fantastiskt 2012

2013 var ett galet år. Mitt år med Appland, som satte sin prägel på väldigt mycket av min vardag. Jag fick kliva ut bekvämlighetszonen minst en gång om dagen när jag tog nya kontakter, lärde mig nya saker, åkte runt, mötte människor, spred budskapet om en tjänst som ingen kände till men som jag och mitt lilla gäng trodde på. Vi sprang Midnattsloppet tillsammans också, i regnet. Och när jag nu lämnar appländarna så är det med vetskapen om att de alltid är min extended family och att vi inte sett det sista av varandra. Jag var på Apps World i London, efter stenhårda förhandlingar med den kanadensiske utställaransvarige som ville bonda över lite hockey. Pratade engelska, nätverkade, made it work.

Vi arrangerade WebCoast för andra året i rad. Mötte återigen fina gamla vänner och spännande nya bekantskape. Lärde mig och lärde ut. Planerade och följde upp. Det borgar för ett om möjligt än mer lyckat WebCoast 2013.








Jag reste med min fina mamma. Först till London i april, där busvädret nästan knäckte oss men där vi ändå fick uppleva grymma musikalen Sweeney Todd och underbara Phantom of the Opera med Peter Jöback. Även en afternoon tea, Kensington Palace och lite shopping hanns med. Vi fick mersmak och drog till Berlin i juli. Bodde på fint hotell, åkte sightseeing-buss, upplevde det märkliga i en genomskinlig cylinderformad hiss i vattenrör med fiskar, såg Batman på bio med paus i mitten, och framför allt fick vi sommarens enda värme.

 Jag var på Gotland, både med familj och bästa vännen. Red i westernsadel genom skogar och längs strand, fick hjärtat i halsgropen när jag inte vågade ta för mig av Fårös smala vägar (trots att jag körde Jeep) och hamnade nästan i diket. Körde moped, promenerade över åkrarna och mådde sådär jävla bra som jag bara gör med rätt sällskap i en miljö där inte omvärlden kan nå mig.











Jag fyllde 30 , med lite mindre pompa och ståt än jag ursprungligen tänkt mig. Men vilka fina vänner som kom och sällskapade, gav presenter och blev fotograferade till en samling bilder jag kommer ha nära mitt hjärta i resten av mitt liv.

På StageVoice tog jag mina första sånglektioner och insåg hur mycket sången betyder för mig. Och vilken bekräftelse att få strålande läraren Saras beröm för min kapacitet och talang. Hit kommer jag tillbaka nästa termin.


I december började mitt nya jobb, ett årslångt vikariat som marknadskoordinator i en helt ny bransch. Spännande, läskigt, men roligt och rätt. En logisk lösning på moodswings som bara de närmaste varit medvetna om.

Det är synnerligen få som står mig så nära att de får se mig i de stunder jag inte är den positiva, drivna, ambitiösa, glada Szofia. Tack för att ni står ut med mig då, och hjälper mig upp igen. Ni är mina livlinor och ni vet vilka ni är.

Vad jag ska göra 2013? Det ska jag berätta imorgon!