 |
| Bild av Ehau |
Jag har många barnsliga sidor. Jag älskar tecknad film, sagor och sånger. Det är en del av anledningarna till att jag skaffade en helryggstatuering föreställande ett sagoland (saga, not fantasy, mind you). Men jag blir också barnsligt glad av att se Göteborg i julskrud. Lamporna som lyser upp träd och broar, de ljusglittrande fjärilarna som fästs i toppen på Avenyns lyktstolpar, filmen som får människor att stanna på den annars så folktomma Götaplatsen, och de kärleksfulla citaten från stadens son Håkan Hellström som projiceras på husfasader. Det är fint.
Samtidigt ser jag mörkret, människorna som sällan eller aldrig får komma in i stugvärmen. Som är utlämnade till andras välvilja och barmhärtighet. Och jag gör litegrann. Gåvor som jag vet kommer fram till en människa, hellre en i den stora miljonbössan. Men det är så lite jämfört med vad jag, och många andra, kunde göra. Men vi är upptagna med att tycka. Och ringa och önska låtar.