Jag har inte sett det avsnitt om "barnfattigdom" av Uppdrag Granskning som just nu river upp himmel och jord i alla mediekanaler. Men det är inte heller det jag vill diskutera, utan reaktionerna på programmet. Många börjar snabbt referera till klasskillnader. Och jag motsätter mig inte uppfattningen om att människor lever under olika ekonomiska förutsättningar i Sverige, men att man väljer att använda ordet klass och bygga på det med "klasshat". Det är den smått på obligatoriska missunnsamheten i att ingen ska få ha mer än någon annan. Varför är det okej att hata klass men inte t.ex. ras eller kön? Det är ju samma mekanismer, att bunta ihop människor p.g.a. egenskaper eller beteende. I klasshatet ser ingen till individen.
Jodå, nu känner jag hur du börjar elda upp dig så låt mig stoppa dig med:
Självklart vill jag att svensk politik avser ge alla, barn som vuxna, ett socialt skyddsnät som garanterar en dräglig ekonomisk tillvaro.
Men vi måste få tjäna pengar, vissa mycket mer än andra. De som tjänar mycket pengar jobbar väldigt hårt. Sedan finns det de som jobbar väldigt hårt men ändå inte tjänar mycket pengar, och det är en helt egen diskussion om hur olika arbeten värderas. Men de som väljer att tjäna mycket pengar drivs ofta av att kunna ge sina närstående ett så gott liv som möjligt. Och det finns de som inte anstränger sig alls. Och kom inte och säg att "alla vill ha ett jobb" för det är inte sant, och jag ser dem varje dag! De som "inte klarar av att jobba med sånt" eller "njuter av att vara arbetsbefriad". Och de ska inte ha lika mycket pengar, och väljer de att skaffa barn som i sin tur får lida för förälderns oansvarighet så hoppas jag att de skäms ända ner i graven. Men att gå och gnälla om det är naturligtvis the easy way out, och som ofta och gärna uppmuntras av media och pöbel.
Och så finns det de som tror att det hela skulle lösas om vi bara fick ett äkta socialistiskt samhälle. Don't even get me started on that one.
Precis som David skriver är arbete/ersättning absolut inte en annan diskussion, det är en stor del av förklaringen. Att människor pga arv, tur eller skicklighet inom rådande system kan hålla andra minst lika hårt arbetande människor I fattigdom föder hat. En människa som jobbar tolv timmar sex dagar I veckan men fortfarande har det tufft ekonomiskt är inte missunnsam om hen menar att det inte är rimligt att någon annan kan tjäna hundra ggr mer på hälften så stor arbetsinsats.
SvaraRaderaAtt hata en klass som förtrycker människor kan inte heller jämställas med rasism då rasism bygger på en föreställning/analys att en grupp människor är lägre stående än en själv pga ursprung. Klasshat bygger på en analys att en klass medvetet förser sig med rikedom på andras bekostnad och gör allt för att upprätthålla det förhållandet. Klasshatet är således en reaktion mot en orättvisa som drabbar en själv eller någon annan och en del av kritik mot ett system man bedömt som orättfärdigt.
Ursäkta den dåliga svenskan, tangenterna är ite bakom och jag orkar aldrig granska det jag skriver! MVH David! kommatecken och i, jävlas mest med mig, det blir ett problem, synnerligen då jag älskar långa meningar!
SvaraRadera@David och @Martin Jag tror inte att hat är en "sund" reaktion. Och det måste finnas ett system där vissa skapar jobb åt andra, och den som kan ta det ansvaret måste få ersättning för det. Men jag ser ju inte heller att den enes rikedom står I direkt relation till en annans fattigdom, som ni verkar hävda.
SvaraRaderaMen hur ser du på samband mellan de som äger och de som producerar.Hur blir man rik, utan att ngn annan får betala?? För att förstå hat, krävs mentaliserng, man behöver titta på orsaken till hatet! Klasshat är ju en produkt av ett utnyttjande system! Jag utgår ifrån att du ser att det finns stora brister i ett kapitalistiskt system, så länge man inte föds med samma möjligheter! Eller så kan man istället för att enbart se att vissa tar risker, se att arbetaren e en tillgång, som man ska vara tacksam över!
SvaraRaderaJag tror vi hamnar i svårigheter att förstå varandra pga att vi gör olika bedömningar av samhället och det rådande systemet. Nu vet jag inte vad du har för politisk ideologi i botten men gissar utifrån vad jag läser i ditt inlägg och svar att du ändå i grunden anser dagens ekonomiska system vara fungerande. Klart det blir svårt att förstå hatet då.
SvaraRaderaFör att förstå hatet och gå med på det som en del av ett förändringsarbete måste man åtminstone teoretiskt gå med på att det finns en förtryckssituation. Om man utgår från att de som känner klasshat har gjort analysen (i någon grad): "jag/någon utnyttjas av det här systemet och förtrycks av människorna som arbetar för att bevara dess strukturer" blir det inte lika underligt. Jag kan inte för en sekund tänka mig att Nelson Mandela inte kände hat mot de människor som upprätthöll apartheid eller att egyptierna som störtade Mubarak inte hatade honom.
Jag hatar rasism. Jag hatar fattigdom. Jag hatar orättvisor. Det hatet driver mig framåt och får mig att agera. Den dag jag känner ett lättare obehag inför rasism blir incitamentet för mig att agera mot rasistiska yttringar mycket mindre.
Sedan systemdiskussionen om Kapitalism vs Socialism, den tror jag att jag lämnar därhän eftersom chanserna att vi kommer nå samförstånd kring den här nog är försvinnande små ;)
Hm. Jag uttryckte mig lite omständigt. För att förklara och förtydliga:
SvaraRaderaJag tror alltså på hat som bränsle för förändring. Allt hat är verkligen inte bra (såklart) men jag anser att det finns företeelser i samhället som är så vidriga att de förtjänar hat och kan behöva hatas för att en förändring skall ske (t.ex. som exemplen i min kommentar ovan).
@Martin Jag kommer nog aldrig förstå hatet som en drivkraft eftersom den negativa laddningen inte känns konstruktiv. Det stämmer att jag tror på det kapitalistiska systemet, men också att en bra arbetsskapare uppskattar den som utför sysslorna. det är ingen hemlighet att människor som upplever att de är uppskattade på sitt jobb är mer lojala och engagerade. Tyvärr kommer det alltid finnas de som utnyttjar ett system för egen vinning, och det gäller ju oavsett politiskt styre. Vi har ju inte direkt sett några framgångsrika socialistiska nationer heller, eller hur?
SvaraRadera@Anonym Jag tycker vi alla ska vara tacksamma över att vi har människor runtom oss som är beredda att ta olika roller. Vissa vill och ska leda, andra mår bäst av att följa, några tar en typ av risker, några tar en annan och vissa tar inga alls. alla behövs och om de utför det som förväntas så ska det arbetet uppskattas oavsett var i cirkeln det är. För jag ser kapitalismen som en cirkel, inte en näringskedja.
Men hur vill du föändra kapitalismen, då den ju hitentills inte fungerat? Hur vill du omfördela ekonomiska resurser från de som har för stora tillgångar till de som svälter!
RaderaDu pratar ofta i dina politiska resonemang som någon slags Robin Hood och försvarare åt att rika måste få vara rika.
Finns det inte de som behöver ditt engagemang bättre, du som e duktig på att skriva, skulle ju liksom kunna skriva något bra för de som behöver dig och kanske inte själva kan uttrycka sig.
Du säger att många rika jobbar häcken av sig, för sin familj! På vilket sett skulle det vara bra för ex. barnen? Om man nu e så mån om sin familj, är ju det bättre att vara med den än att jobba dygnet runt. De barn som har en förälder som är framgångsrik och jobbar mycket, är överrepresenterade både på institutioner och narkotikamissbruk. Men pengar har de. Det finns även andra grupper som är överrepresenterade i dessa samanhang bla fattiga.
Om man leker med tesen att rika måste få vara rika. Barn till fattiga har ju inte valt att vara fattiga, men de drabbas av föräldrarnas mindre lyckade val, har inte dessa barn rätt till den rikes överflöd?
Jag är övertygad om att vi båda ser människan i varje situation, och dennes önskan om att skapa ett så bra liv som möjligt för sig själv och sina närstående. Vissa gör det genom att jobba mycket, andra genom att inte jobba. Båda kan ge både positiva och negativa konsekvenser.
RaderaAtt jag skulle utge mig för att vara någon Robin Hood är ju bara rena dumheter, men när debatten blir alltför enahanda vill jag gärna lyfta en annan synvinkel.
Jag respekterar allas rätt att driva framgångsrika företag.
SvaraRaderaJag respekterar deras rätt att ge sig själv hög lön så länge de betalar sina anställda en lön som de kan leva på.
Att betala någon en lön som gör att det krävs att alla barn i familjen arbetar istället för att gå i skolan är inte att betala dem en skälig lön, oavsett vilket land företaget befinner sig i.
Det håller dessutom stora delar av den fattiga befolkningen outbildade och utan möjlighet att i framtiden göra något annat än att fortsätta jobba på samma villkor, vilket betyder att man skapar en fattig arbetarklass som man kan betala hur lite som helst eftersom de inte har något annat att välja på.
Det är t ex ett av de stora problemen med barnarbete i tredje världen ven om barnen "bara broderar pärlor och det är ju bättre än mycket annat": det håller stora grupper ifrån utbildning och att någonsin själv kunna förändra sin situation.
Att bli väldigt rik på att hålla sina anställda i fattigdom kan väl aldrig räknas som repektabelt och beundransvärt företagande?
Då säljer man ju en skitprodukt som folk inte vill köpa om den inte är för billig för att bära sina egna produktionskostnader?
Om du kan driva ett företag, betala dina anställda skäliga löner för skäliga villkor och samtidigt ge dig själv en lön som gör dig rik ser jag inga problem med det. Det är bara det att det så ofta sker helt på arbetskraftens livskvalitets (och ibland faktiska livs) och deras familjers framtids bekostnad.
I den situationen förstår jag att man kan känna ett klasshat mot de som skapar och upprätthåller den här typen av system.
Varför skulle man inte hata någon som tycker att man inte är värd mer än så som människa, än att arbeta under slavlika förhållanden för mindre pengar i månaden är vad ett enskild plagg man tillverkat åt företaget sedan kostar i butik?
Jag har inte på något sätt uttalat mig om tredje världen eller någonstans där barnen får arbeta istället för att gå i skolan. Jag talar om "klasshat" drivet av jämförelsevis välmående svenskar som koketterar med sitt så kallade engagemang för att bli bekräftade av sin omgivning. Jag kan förstå hatets uppkomst och existens men aldrig varför det uppmuntras och hävdas som en konstruktiv del i utveckling.
RaderaDet känns ju tämligen som du är ett barn av din tid, då du i ett samanhang som belyser barnfattigdom, försvarar de rikas rätt och förfasar dig över klasshat. Förstår du inte klasshatet som fenomen, åk til Calcutta, checka in fabrikerna, kaoset, hemlösheten!
SvaraRaderaMitt inlägg är helt och hållet baserat på den debatt som förs kring den ekonomiska situationen för människor som bor i Sverige. Att situationen är avsevärt värre i många andra länder är jag övertygad om men skulle aldrig uttala mig om eftersom jag inte sett den på samma nära håll som jag ser Sverige.
RaderaKan man bara vilja förändra det man ser indirekt utan bara det man ser!Jag tror nog bara skapa debatt! Jag tror inte du tycker den ekonomiska situationen Sverige är bra! Det är du för klok för!
RaderaBegreppet klass tycker jag är betydligt mer komplicerat än hur mycket pengar man tjänar. det handlar om vilka som har makten i samhället och över sitt liv samt vilken social status man har.
SvaraRaderaRik blir man inte främst på eget arbete utan på att profitera på andras. Det handlar om att investera (helst med lånade pengar) och plocka ut vinst ur dessa investeringar. Själva produktionen står de med lägre status för. Ofta tror jag det största klasshatet finns hos de i toppen på pyramiden, de ser folket som arbetskraft vilka borde jobba hårdare för att generera vinst som de kan plocka procent på. De lägre ned ser oftast upp till framgångsrika kapitalister och avundas deras rikedom.
Detta system kan skapa klasshat hos tänkande människor och bitterhet hos de som drar själva lasset. Och dit räknas småföretagare utan anställda, tjänstemän. Ja de drar också lasset idag, och tjänar ofta inte mer än en grovarbetare.
Det var en sansad och klok kommentar tycker jag. Jag kan hålla med om att de riktigt stora intäkterna ofta kommer av att flytta pengar från en plats till en annan vid rätt tillfälle. Men att det är arbetare och tjänstemän som drar "själva lasset" tror jag inte på, de drar sin del av lasset. Och de företag som fungerar bäst är de där alla medarbetare känner sig delaktig i den värdeskapande kedjan och får ta del av dess förtjänster.
Radera