Att umgås med människor som jag upplever som kunniga, intelligenta, belästa eller smarta känns är en självklarhet för mig. De får mig att utvecklas eftersom de stimulerar mina egna tankebanor och lär mig sådant jag inte kan. Men de kan också få mig att känna mig som jordens största airhead.Och med jämna mellanrum måste jag tugga i mig att jag har så sjukt mycket att lära. Så mycket som jag borde läsa, lyssna på eller se för att hamna på den nivån där jag upplever att människorna runtom mig är.
Fast jag ska också vara en realist och betänka att det här är den situation jag valt. Jag skulle kunna umgås med människor där jag känner mig intellektuellt överlägsen. (Nej jag vill inte vara kaxig, jag menar bara att jag vet att jag är hyggligt med i matchen.) Men det är för de som är bekväma med att stå och stampa på samma plats, I suppose.
De är min välsignelse och förbannelse att jag har så vansinnig svårt att stå stilla, så väl fysiskt som psykiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar