- Zofia? Zsofia?- Nä, S-Z-O-F-I-A.
- Har du lagt till ett z för att det är lite coolt eller?
- Nä, det är ungerskt, min mamma är från Ungern.
- Jaha, talar du ungerska?
- Nej.
Om jag fått en femma för varje gång ovanstående konversation utspelat sig så hade jag inte varit miljonär men väl en aning kompenserad för de extra minuter som alltid ska tas till att bokstavera och förklara. Sen kan jag lova att i minst 50% av fallen blev stavningen ändå fel och mailet jag skulle få kommer inte fram, namnbrickan visar något outtalbart och så vidare.
Jag förstår att det är förvirrande för den som ser mitt namn att förstå var det där z kommer ifrån. Jag förstår också det märkliga när jag börjar bokstavera ett namn som du först hört uttalas som ett helt vanligt Sofia. Men ärligt talat, hur svårt kan det vara?
Jag brukar börja med en helt vanlig bokstavering "S-Z-O-F-I-A". Möter jag då tveksamhet så försöker jag med varianten "Som ett vanligt Sofia fast du sätter in ett z mellan S och O". Förhoppningsvis når jag fram där. Men det är ändå inte alltid jag lyckas. Sista utvägen är "låt mig skriva det", "jag skickar dig ett mail" eller naturligtvis universallösningen;
"You can call me Al."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar