Det händer fortfarande att jag står och glor in i garderoben och tänker Kan jag inte bara ta tights och tröja, jeans och oversize skjorta eller något annat oansträngt?
Vem klär jag upp mig för? Jag ska inte på dejt eller söndagsmiddag, jag ska bara lurka runt med mina kollegor på kontoret och de bryr sig väl inte om vad jag har på mig? Behöver jag ens sminka mig förresten?
Jag blir glad och inspirerad av det här blogginlägget som beskriver precis vad jag började göra för ett antal år sedan. Jag började använda kavaj på jobbet. Jag hade pumps stående under skrivbordet så jag oavsett vilka skor vädret utomhus krävde så klapprade jag alltid runt i klackar. Det gjorde skillnad! Jag kände mig starkare, smartare och mer fokuserad på mitt jobb.
Jag inbillar mig att det också signalerade till mina överordnade att jag tog mitt jobb och min framtida karriär på allvar. Precis som i blogginlägget klädde jag mig en nivå upp. Och det är inte det lättaste att upprätthålla, beroende på hur din arbetsplats ser ut. På min senaste var vi en en fjärdedel kavajer och tre fjärdedelar jeans med t-shirt. Det kräver viljestyrka ibland. Men tänk på att du visar respekt för andra människor genom att bry dig om ditt utseende. Hur du ser ut hemma i din egen soffa lägger jag mig inte i, men ska du åka spårvagn, äta lunch på restaurang eller dela kontor med någon annan, visa människor hövligheten att anstränga dig lite. Det betalar sig, men det märker du aldrig om du inte testar.
@Anna Jag har heller aldrig hävdat att kompetensen sitter i kläderna, men kanske ambitionen du utstrålar sitter i dem. Och det är naturligtvis individuellt vad man vill utstråla och vad man anser det vara värt i form av ansträngningar. Steve Jobs gick i svart polo och sneakers och han klarade sig ju också rätt bra :)
SvaraRadera