onsdag 2 januari 2013

#hälsohets och det tydliga kroppsspråket


Hashtaggen #hälsohets går varm på Twitter, frontad av bloggaren Lady Dahmer. Diskussionen rör huruvida vi hetsar varandra till att fokusera så mycket på vikt och sunda ideal till det att det helt går överstyr. Att kvinnor inte kan mötas utan att dels ursäkta sig för sina egna faktiska eller inbillade överflödiga kilon, samt påpeka varandras behov av att ta itu med dito och på detta några success stories om vägen till smalhet och lycka. Ok, I see your point. I really do. Samtidigt är jag kluven, för det är så många som verkligen mår dåligt av sin övervikt, och så många som behöver se andra lyckas för att själva ta steget. Jag blir själaglad då människor säger till mig att jag inspirerar dem till ett hälsosammare liv! Hell, vem hade trott det för 10 år sedan? 

Det som stör mig är att mycket ändå mynnar ut i att det inte skulle fungera med nyttig mat och motion. Och att överviktiga kan vara hälsosamma. För där ställer jag mig helt på tvären. Inse så att en tjock inte kan ha bättre kondis eller styrka än en smal, det vet jag nog. Men går personen inte ner i vikt (och inte lider av ngn sjukdom) så ligger energiintaget ändå på plus, och hälsosamt bör väl vara plusminusnoll?

kroppen är dundertydlig med hur den vill ha sitt bränsle, men du måste ge dig själv förutsättningarna att höra vad kroppen säger. Ungefär så här kommenterade jag för ett tag sedan på sarasworkout.se som för övrigt är en av mina inspirationskällor till träning: 

Mitt gamla ohälsosamma liv gör sig titt som tätt påmint genom psykiskt sug efter socker. Men min kropp är så galet tydlig med vad den vill ha och ej. Äter jag mer än typ tio godisar så får jag nästan sår i gommen och på tungan av sockret. Äter jag vitt mjöl så blir magen en ballong, tar jag pannkaka med sylt efter lunchärtsoppan så vill jag sova en timme senare. Kan man be om en bättre coach eller instruktionsbok?

5 kommentarer:

  1. Ligger energiintaget på plusminusnoll så går man absolut inte ner i vikt. Då stannar man i vikt. Som många av oss tjocka gjort. Äter man MER än vad man gör av med så GÅR MAN UPP i vikt. För att gå ner så behöver man äta mindre. (sanning med modifikation såklart eftersom att viktnedgång o uppgång påverkas av andra faktorer också)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt naturligtvis att energiintag på plusminusnoll gör att en står still i vikt. Jag formulerade mig dumt, tankevurpa. Vad jag menade var mer att om en verkligen äter sunt och i för den personen rätt mängder så borde inte övervikten bibehållas på sikt. Men att det är lätt att fastna i en bild av att brödfrukost, husmanslunch och fredagsmysmiddag plus några öl kan hanteras av enbart basalmetabolismen.

      Radera
  2. Hej Szofia! Har inte följt er diskussion, men intressant blogginlägg! Begreppet "fetsmal" tycker jag ringar in fint vad du frågar efter. Man kan ha en bättre totalhälsa med ett par extra kilon, om man är aktiv, har fungerande muskler, tillför näringsämnen som kroppen behöver för att tillverka hormoner, signalsubstanser, blodkroppar, transportera syre, reglera blodfetter, kolesterolvärden osv. Jag anser att hälsa är mycket mer än perfekt vikt. Samtidigt är övervikt ALLTID en riskfaktor för ruggiga livsstilsjukdomar. Och övervikt handlar i stort sett alltid om något mer än kunskap och önskan. Just nu har de flesta en rippad kropp i sin tankebubbla - och fokuserar stenhårt på den. Äter bra, tränar, sover ordentligt osv. Snart kommer den där tankebubblan att fyllas av sånt man just nu avstår ifrån: Choklad, frallor, kakor, glass. Helt enkelt för att man längtar efter att äta det man förnekar sig... Och så slår pendeln tillbaka. Man äter sin glass och tänker "kört!" Och så deppar man lite på det och tänker på sin mamma med ämnesomsättningsproblem och ser det som en trolig orsak till sin övervikt. Så tycker man synd om sig själv. Så tar man en skopa glass till och så vidare... Extremt svårt att höra sin kropps egentliga signaler i ett sånt läge, speciellt när det regnar och blåser och chefen tjatar och lönen är slut...:-) Det är sjukt irriterande med människor som inte har en jädra tillstymmelse till ISSUSES med mat, som kommer och säger; "Stäng käften och lätta röven!" Men uttryckt i lite mer empatiska ordval, så är det en strategi som funkar rätt bra för de allra flesta - om man kan hitta motivationsfaktorer som är viktiga för en (och det kan inte alla, hur viktigt känns det att magen är platt när som sagt, lönen är slut chefen gormar och Syrien brinner...?!). Lätt är det inte, det här med mat, vikt, hälsa... :-) 70 % av svenska kvinnor vill banta. Bara drygt 30 % är överviktiga. Bara en sån sak :-) KRAM PÅ DIG!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oja, jag är också rippad i min bubbla och kämpar för fullt med att knacka in i min skalle att jag inte ska straffas för femhundraelva knäck, saffransbröd, Janssons och Aladdin-ask. Utan att jag återgår till mitt normala liv och då rullar de där 1-2 extrakilona av efter ett tag. Men inte tusan är det enkelt :/

      Radera
  3. Alltså, jag fick bara inspiration att skriva lite om vilka tankar som går igång i mig av ett sånt här inlägg :-)

    SvaraRadera