I mitt senaste inlägg tog jag upp en fråga där jag ansåg att man väljer att belysa fel ände av problemet. Ett annat aktuellt exempel på detta är företeelsen sms-lån. Det kommer konstant nya larm om hur svenskarna i allt större utsträckning skuldsätter sig via snabba smålån, ofta enkelt administrerade via ett sms. Och media går på företagen som lånar ut pengarna, och nu även företagen som köper upp dessa skulder och tjänar ytterligare pengar på dem.Men ingen talar om att vi har ett regelverk som underlättar för dessa företag att växa och frodas. För att använda Wikipedias formulering:
I Sverige kräver denna typ av blancoutlåningsverksamhet bara att företag gör en registreringsanmälan till Finansinspektionen och behöver ej något tillstånd. (Dock har många företag i branschen inte ens uppfyllt kraven på registrering.)
Det innebär alltså att dessa företag som bedriver en väldigt nischad typ av bankverksamhet inte på något sätt lyder under samma regelverk som "vanliga" banker, på grund av att de summor som lånas ut var för sig är alldeles för små. Som i så många andra fall har vi alltså en effekt av ett föråldrat system som inte hänger med i marknadens utveckling. Och så pekar vi på företagen, återigen det moraliska pekfingret, "ni borde inte utnyttja människor på det här sättet, även om det är fullt tillåtet" (faktiskt påbjudet). Och vi säger till människorna att "ni borde veta bättre, den som är satt i skuld är icke fri".
Men var är fingret som pekar på staten och säger "hallå, reglera lite innan befolkningen lever i rännstenen"
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar