Jag har skrivit en roman

Den 2/4 2013 skrev jag ett meddelande till min vän Jessica Johansson:

Hej! Hoppas du hade en fin födelsedag och påsk! Jag kom på en sak, /..../ kan du bok-coacha mig?
Kortfattat så är det såhär: jag kan skriva bra, jag har påbörjat en historia, men jag har svårt att få in känslan av hur det ska hålla till en hel bok, och framför allt, disciplinen att sätta mig på rumpan och skriva kontinuerligt.
Jag är fruktansvärt imponerad av att du snart ger ut en roman och vet att din input skulle vara otroligt värdefull, även om vi bara gör det på en enklare nivå (så vi båda mäktar med). Vad tror du?

Och efter lite bollande gick startskottet tio dagar senare. Jag gav mig själv 1 år att skriva min första roman. Nu sitter jag här, och med en veckas marginal har jag klarat min deadline. På bilden är de 5 kuvert innehållandes manus och följebrev som ska skickas till de förlag jag hoppas ska vara intresserade av att ge ut den.

Ballt, eller hur? Men det är nu det riktigt häftiga kommer. Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv. Och nöjd! Jag har oerhört svårt med att vara nöjd med det jag själv åstadkommer, och även om jag så in i märgen hoppas på och vill bli utgiven så är jag redan nu jättenöjd. För det här har jag bara gjort för min egen skull. Jag har haft stor hjälp på vägen av Jessicas tips, råd och glada tillrop, stöd från min finaste som upplåtit sitt köksbord till mitt knapprande och tidvis sura miner på helgmorgnar. Men jag gjorde det, och det känns så fruktansvärt bra!