I jakten på rätt kunder överges staden, och människorna

Om jag inte visst hur min farmor ofta skyr kameran, och därtill aldrig surfar på nätet, så hade jag lagt in en bild på henne. Det hade gett en ännu mer personlig beröring i det jag nu ska skriva. Men jag visar respekt och låter bli, och hoppas att ni som ser det här hända i Sverige sprider inlägget vidare.

Vi är många som kommer från små orter. Orter som baseras på ett fåtal gator där mat hittar det som går att handla, mat, kläder, prylar. Ni har säkert också sett den utveckling som sker, att butikerna i allt större utsträckning flyttar från stadskärnan till ett köpcentrum, ofta beläget en bit utanför staden. Dit vill man att de köpstarka familjerna tar sina bilar, parkerar, tillbringar en längre stund och handlar allt de vill ha och behöver. Vad händer då med de andra?

I min hemstad Sollefteå finns inte längre någon matbutik, inte ens ett litet närlivs, i stadskärnan längre. Min farmor som tidigare kunde gå med rollatorn de tvåhundra meter hon hade till ICA måste nu be yngre släktingar med bil att handla åt henne. Hon känner sig besvärlig som ska ringa varje gång, och vad händer med alla de som inte har någon att ringa? Till Konsum är det hyggligt nära, men för den som går med rollator är allt över hundratalet meter rätt lugnt. Dessutom snackar vi en stad som har snötäckta gator rätt många månader om året. Då tar farmor fram den gamla sparken.



Att butiker inte kan driva förlustverksamheter i rent välgörenhetssyfte förstår jag mycket väl. Men har inte kommunen ett ansvar i att se till alla sina invånares bästa? Ett ansvar att inte bevilja ett bygglov som innebär att det ökande skaran av äldre inte kan köpa mjölk, och ett ansvar att visa respekt mot de som inte står högst upp bland butikernas önskade målgrupper? Och det talas om shuttlebussar och andra halvdana lösningar men än så länge händer inget. farmor frågade videobutiken som numer även är postkontor (är inte alla utom Posten postkontor nu för tiden?) om inte de skulle kunna ha livsmedel också? Men svaret blev blankt nej, det krävs sådana volymer i inköp att det kostar mer än det smakar.

Tanken har slagit mig att flytta hem och styra upp. Livsmedelbutik med telefonbeställning, hemkörning, centrallager. Problemet är att det här är inte bara Sollefteås verklighet, det är hela Sveriges. Förutom möjligtvis Stockholm, Göteborg och Malmö. Och var sitter de som styr? Just det.

Är du inte med oss så är du emot oss

Om en folkvald politiker använder Instagram för att förmedla vad hon gör om dagarna, å yrkets vägnar, bör då inte det kontot ses som offentligt på samma sätt som dennes e-post?
Vi lever i en spännande tid där regelverken ständigt utmanas av snabba kast, nya tekniker och trendiga fenomen. Sociala medier börjar bli etablerat och integrerat i de flestas kommunikationsstrategi men det finns alltid gråzoner. Som Filippa Reinfeldts Instagram, som till viss del består av bokklubbsträff och fredagsmys med tacos men till merparten möten och andra uppdrag hon har i tjänsten som sjukvårdslandstingsråd. Inte heller har hon valt att göra kontot privat. I mina ögon använder hon det som ett arbetsverktyg.

Ändå har hon blockerat en användare, som enligt egen utsago "tycker om att käfta emot lite". Men låt oss för sakens skull säga att det är ett riktigt troll. Om trollet inte sträcker sig till hot eller annat som faktiskt bryter mot lagen så tycker jag att det är tveksamt om hon kan blockera honom.

Moderaternas landstingskansli ansåg att de inte ansvarade för ledamöternas privata sociala medier. Instagram-användaren som blivit blockerad anmälde då landstinget till JO, som inte heller tar upp ärendet.

Å andra sidan har vi Tobias Billström som via sitt privata Facebook-konto (alltså inte en öppen "Gilla-sida") godkänt en 18-årig kille han inte känner som sin vän. När Billström berättade om en interpellation i rikstagen angående asylpolitiken valde killen att skriva en kommentar som kritiserade Billström. Hans kommentar blev snabbt raderad och han ströks från vänlistan. Vad känns rätt här egentligen? Det må vara Billströms privata sida men han har själv lagt till okända personer på sin vänlista och kommunicerar i egenskap av migrationsminister. I mina ögon är censuren aldrig rätt väg att gå, och definitivt inte ett sätt att vinna väljares förtroende.

Jag tror det här bara är de första fallen av många där regelverket kommer behövas synas i sömmarna, när gränsen mellan privat och offentlig blir alltmer suddig. Att den som driver en privat blogg ska kunna moderera kommentarer är en självklarhet, men transparensen bör råda hos de folkvalda. För om inte de tar debatten, vad gör de då på sin post?
Vad tycker du?

Göteborgs Lucia, mångfaldskampanjen som fick ett abrupt slut

Man gick ut och slog på stora trumman; nu skulle vem som helst kunna bli Göteborgs Lucia! Dags att bryta traditionen av sju söta unga flickor och öppna upp för både andra kön, åldrar och etniciteter i luciatåget. Det hela skulle göras via en för ändamålet framtagen app, där  vem som helst kunde lämna ett röstprov genom att sjunga ett par verser av Natten går tunga fjät. Till detta tog man en bild på sina läppar och en professionell jury skulle sedan bedöma alla inkomna bidrag, ta fram 60 till en audition som sedan efter flertalet provsjungningar under en helg skulle bli de lyckliga sju.

Och hur såg då denna fantastiska blandning ut när arbetet var klart? Jo det blev Emelie, Christina, Sandra, Ida, Helena, Ida Linnéa och Ellen, fem svenska flickor i åldrarna 19-26. Inte det bredaste spektrat om jag får säga det själv. Och vad har de gemensamt, jo alla utom en är studenter. Det finns nämligen en käpp i det berömda hjulet som gör att hela PR-effekten i projektet uteblir, den att deltagarna måste vara tillgängliga på heltid under en hel månad, utan ersättning utöver kost och logi. Det är i princip omöjligt för de flesta att ta ledigt en månad från sitt jobb och inte ens en arbetslös skulle kunna komma på tal då de förlorar a-kassa om de inte står till arbetsmarknadens förfogande. Ergo unga studenter, exakt samma typ av Lucia-kandidater vars foton figurerat på stortavlor i Nordstan i alla år.

Kunde de inte förutse detta? Var det värt den enorma peng som det kostar att dra igång ett sådant projekt när det inte finns en slutkläm att rida vidare på? PR-värdet kom och gick och den traditionella lucian lever vidare. Inte mig emot i och för sig.