Nu är det snart slut mellan mig och Sollefteå

Det jag alltid kallat "hem", även om själva bostaden förändrats ganska frekvent kommer nu vara mindre "hem" än någonsin. Jag har alltid sagt "hem till Sollefteå". Jag är förvisso inte född där, men definitivt uppväxt i den mellannorrländska stad vars 8 500 invånare, stoltheter som Hundskolan, Ångermanälven och Skogsmulle tillhörde min vardag och värld under en lång tid. Jag kan som många andra med småstadspåbrå svänga mig med humoristiska iakttagelser och dialektala uttryck, varvat med den totala hopplöshet som utflyttningsorterna innebär.

Först flyttade min far, sedan min syster, min bror har gått in i det militära med obestämd bostadsort som följd och nu flyttar även min mor. Nu finns den sista utposten, min farmor, kvar där uppe. Men med mammas flytt blir det svårare än någonsin att motivera den elva timmar långa resan med nattåget som dessutom ändå kräver att jag blir upphämtad på en station 1 mil bort. Jag får nog acceptera att mina promenader över Ångermanälvens broar inte kommer bli så många fler till antalet. Kvar ska bara finnas minnesbilder av niporna, gågatan, stadsparken, Hallstabacken, ridskolan, de tre hus jag vuxit upp i och de två skolorna jag gick på.

Jag kommer alltid känna en samhörighet med Sollefteå, vi har inte helt gjort slut. Men i sanningens namn så håller vi nog på att glida ifrån varandra.

Jag betalar inte för ditt bebisgull Alex

Man kan tänka lite längre än näsan räcker. Det glömde Alex Schulman och lägger därför fram att för att barn ska slippa gå till förskola vid ett års ålder, när de egentligen bode ha den fulla uppmärksamheten från en förälder så borde staten bekosta ytterligare ett år att föräldraledighet. Då blir det gladare, tryggare och friskare barn som slipper hänga i grupper om 30 med tre pedagoger som ska ha koll på alldeles för många ungar samtidigt.

Jamen det är väl jättefint att Alex både vill att de pengar som läggs  på förskolan ska fördelas per barn så han själv kan bestämma över hur hans barns delar spenderas (ganska moderat idé) men samtidigt att det läggs en extra peng på att föräldrar kan vara hemma mer (låter rätt sossigt). Kan vi bara klargöra att Sverige har typ världens mest generösa system på området redan, med betald lååååång ledighet, pappamånader och hela baletten? Så kan vi också börja fundera på om det verkligen är staten som ska lösa detta åt oss. Hur gör folk i länder som inte är Sverige? Där är kanske familjen involverad på ett annat sätt. Man låter sin gamla mor bo i samma hus istället för att skicka henne till serviceboende och får i gengäld en barnvakt. Eller så får den ena gå ner i tid också kanske man inte kan bo i det dyraste huset i skärgården. Tufft val!

Det där med att skaffa kids är ju nämligen ett val. Det är ingen som tvingar dig att ge upp tid, inkomst och frihet. Om du vill vara hemma med din unge i ett, två eller fem år så tycker jag du ska vara det. Men tro inte att mina skattepengar ska betala det, du får stå ditt kast och göra avkall på komforten.