Sälj sport med hjärnan, inte bara hjärtat

Jag är fotbollssupporter, men jag är också affärskvinna. Till att börja med, ja jag kommer utgå ifrån GAIS i det här inlägget, men jag vet att problemet jag vill gå in på är generellt i fotbollsklubbar och kanske i svensk idrott överlag. Det handlar om ekonomi, ledarskap, och synen på hur verksamhet ska drivas.

Fotbollsklubbar är företag, så mycket kan vi fastslå. Man har anställda (spelare, tränare, administratörer och ledare m.fl.), det finns utgifter (spelarköp, löner, arenor, resor, utrustning m.m.) och det finns intäkter (biljettförsäljning, merchandise, reklam). Så ser i princip alla företag ut. Ändå verkar idrotten ha en syn på sin verksamhet som lite speciell.
Kan ni se framför er att ett medelstort svenskt företag går till sina kunder och frågar om de inte kan sticka till dem en extra slant eftersom bokslutet inte går ihop? Nä, trodde väl inte det. Ändå går det och skramlas med hinken på matcher, och sätts upp konton dit vi lojala supportrar kan skänka våra surt förvärvade slantar i hopp om att det ska räcka till att betala en tränare som kan få upp laget i Allsvenskan igen. Galet.

Och så var det det här med reklam och sponsring. Efter att i 3 år arbetat med att sälja sponsorskap har jag dels mötts av frågan "hur gör du, jag tycker det är så svårt att tigga pengar" varpå jag svarat "jag tigger inte, jag säljer ett något med ett värde". Dels har jag sett hur många som försöker sälja skit och inget för dyra pengar. "Du får din logotyp på matchprogrammet", fuck that! Det här är 2013, alla håller hårt i sin budget och den som vill ha samarbeten måste leverera innovativa sätt att uppmärksamma de som vill alliera sig med klubben. What's in it for me är den allra viktigaste frågan för en säljare att besvara idag och det räcker inte med att säga en siffra på upplagan, nu mäter vi engagemang.

Sen det här tjatet om låga publiksiffror. Det finns unikum, som smålag i division 2 med oproportionerligt stor supporterskara och storklubbar som av tradition och ohejdad vana får storpublik till varje match. Alla andra måste kämpa. Återigen, what's in it for me? Vi går dit för att vi i själ och hjärta tror och hoppas att just idag kommer det gå bra, vi är med tills domaren blåser efter alldeles för många skakiga tilläggsminuter. Men ju mindre vi får tillbaka i form av starkt spel, kämparglöd och då och då ett fint mål, desto svårare blir det att motivera det där besöket som ändå kostar två öl. Så kära medsupportrar, peppa varandra att dyka upp, men skäll inte. Både ni och klubben ska bara påminna oss om varför vi målar våra hjärtan i emblemets färger.