För ett tag sedan blev det full orkan i mitt Facebook-flöde eftersom jag uttryckte mig positivt kring Katrin Zytomierkas utspel om tjejen i SATS reklam-kampanj. I kommentarerna som följde fick jag höra att jag hade en fascistisk människosyn, ett hjärta av sten och var en allmän intelligensbefriad person Nu vet jag ju inte säkert, men jag tror att de åsikterna är lättare att uttrycka om personerna ifråga inte känner till min bakgrund på området.Jag har varit en tjockis. För 6-7 år sedan vägde jag 25 kg mer än vad jag gör nu. Jag motionerade inte, jag hade noll koll på vad jag borde äta och levde på bröd, pasta och godis. Idag har jag enorma kunskaper om just kost och motion, och är verkligen innerligen intresserad av att hjälpa andra att göra den resa som jag gjort. Att få lära känna sitt kropp och sitt sinne, få må bra, glädjas när ens kropp fungerar och reagerar och verkligen få känna sig snygg. Snygg som bara en 38:a som en gång varit en 46:a kan känna sig.
Det ger mig självklart ingen rätt att håna andra som ännu inte tagit det steget. Men jag vet exakt hur mycket slit, ångest och kamp det krävs för att ta itu med sin övervikt. Och jag vet att det är fullständigt genomförbart. På 1, 5 eller 10 år. Det går. Och jag tycker Katrin hade helt rätt i att en person som gått regelbundet på gym i 13 år inte borde vara så stor som den tjejen var. Och att jag tycker det gör mig inte till en ond människa. Kanske bara lite mer kritiskt inställd till mångas nonchalans av hälsans inverkan på så väl det allmänna välmåendet som samhällets välstånd.