Vad är närvaron värd i jämförelse med en all inclusive?

Det här inlägget har jag nog skrivit förr, inte i exakt samma ord men  på samma tema. Det handlar om jobb, ledighet, offermentalitet och vad som utmålas som "normalt". Nu är det nämligen semestertider och frågan om "vad ska du göra på semestern".

Allehanda.se drar på med ordet "barnfattigdom" när de meddelar att "en genomsnittlig barnfamilj lägger 19 800 kronor på sin semesterbudget" men att många inte har råd med resor, camping och glass (hej vi blandar äpplen och päron).

Att inte semestra för 19 000 är nog verklighet för många fler än de som faller under barnfattigdomens gräns. Och därför vill jag (återigen) föra fram att det är fan inte Disneyland och glass som gör barn lyckliga, det är föräldrars närvaro. Jag förstår att det finns en press i att "alla andra får" men till syvende och sist ligger värdet i att som barn få några veckor utan att föräldern/föräldrarna åker till jobbet utan har tid att prata, leka, gå en promenad eller cykla.

Jag har aldrig fått dyra semestrar under min uppväxt och tror alla som växt upp i småföretagarfamilj känner igen sig att årstider inte gör någon skillnad. Föräldrar jobbar och barn hjälper till, sommar som vinter, helg som vardag. Och så försöker man hitta sin semester någon dag här och var, eller jobinera jobb med att umgås. Och inte blir man gladare av en glass när ingen har tid för ett leende?

Sen, enligt "en undersökning som LO har gjort" (way to be specifik med källan där TT) så har var tredje "arbetarkvinna" (don't even get me started med den benämningen) inte råd att "åka iväg" på semster. Den här TT-grejen som LO ligger bakom tycker alltså att det är normalt att åka iväg, jag gissar att de menar utomlands, eller har undersköterskan inte råd med bussbiljett till Skara? Det är synnerligen otydligt, viktigt är i alla fall att det är synd om dem. Men återigen läggs en värdering i vad som är rätt och fel, bra och dåligt. En vecka på bulgarisk strand ska per definition smälla högre än att varje dag i en månad kunna ta spårvagnen ut till Saltholmen och ligga på en klicka. Men det kanske bara är jag som tycker det inte är så jävla självklart?

Om vi alla lite till mans slutar upprätthålla bilden av ovanstående värden, så kanske alla kunde chilla lite men skuldbeläggningen och hitta det njutbara i sin egen vardag?

Kundservice i sociala medier är fortfarande långt ifrån vad det borde vara

Förra måndagen loggade jag in på HBO Nordic för att se sista avsnittet av Game of Thrones. Men det fungerar inte, det verkar som något är fel med abonnemanget. Kundtjänst har stängt för dagen men på hemsidan hittar jag HBO Nordics svenska Twitter-konto och skriver till dem.

Okej, så ni har ett Twitter-konto men svarar inte. Dessutom är det ett uttalat svenskt konto, men ni skriver på engelska? För det tredje så ger ni mig absolut ingen hjälp. HBO Nordic har uppenbarligen inte alls fattat värdet av att ta hand om sina kunder i sociala medier. Synd, eftersom det är där fansen till alla deras serier finns.

På grund av en tidigare anställning har jag tvingats ha Telenor som mobiloperatör. En upplevelse som hittills präglats av irritation och ilska över osmidig administration, omständliga processer och fullständig ovilja att gå kunden till mötes. Nyss satt jag i ett halvtimmeslångt telefonsamtal om avtal, överlåtelser och synnerligen luddig juridik som mest fick mig att vilja gå hem och lägga mig. Men den föregicks av en Twitter-dialog som likt HBO:s dito präglades av synen på sociala medier som ett ställe där man promotar sig själv och skickar allt annat till kundtjänstens telefon.

Vintern rasat och så vidare

Nämen ha en fin valborgsmässoafton då. Jag ämnar dricka cava, på respektfullt avstånd från cortégen. Elda säkert, skit i smällarna, och bli inte för full.

 

Operera ögonen

Jag är ju förbaskat närsynt, -4 och -5. Jag är så jäkla rädd för att lägga mig under en laser men nu har snart önskan om att slippa glasögon och att få vakna och se tagit över. Så, vem har erfarenheter av detta. Vem kan rekommendera en klinik i Göteborg?

Blommor är inte bara för den som slutar

Nu ska jag bjussa på ett fantastiskt tips till dig som har anställt en ny person på jobbet. Idag hade jag min första arbetsdag på nytt jobb. Man blir fullständigt överöst av ny information, många ansikten, namn, lokaler att hitta i och planer att förstå. På måndagsmötet var det ingen överraskning att personen jag ska vikariera för fick en härlig blomma, men desto mer otippat att jag också fick en redig kvast! Kan man känna sig mer välkommen? Så himla fint av Chalmers Innovation, nu är jag än mer peppad för dag två!

Sol i sinne

Alltså denna solhelg! Lyckoruset. Det förhöjda allmäntillståndet. Det ultimata utgångsläget. I love you värme. Jag må vara från Norrland, det betyder inte att jag är ett dugg kyltålig. Det enda minuset jag kan komma på är möjligtvis att det får mig att äta lite för mycket glass för mitt midjemåtts bästa.

Fröken Szofias känsla för sommar

Jag är så vansinnigt väderkänslig. Frusen är jag om det inte är minst 20 grader (ute som inne). 10 månader om året går jag med axlarna uppdragna till öronen och får spendera multum på massörer som knådar ut mina spända nack- och ryggmuskler. Regnar det blir jag butter, blåser det vill jag bara stanna inne. Med några få undantag, typ "en härligt stormig höstdag" eller "mitt i ett ljumt sommarregn" så är jag bara lycklig när det är tillräckligt varmt. Ergo har jag förstått att jag omöjligt kan leva resten av mitt liv i Sverige. Jag ska bara hitta en lämpligt sätt att bege mig, alltså hitta någon typ av jobb och sammanhang att flytta till. och exakt var vet jag inte heller. Bara det inte är ett land där man måste intala sig själv att "det är fint med årstider" och "vad vore julen utan snö".

Så går mina tankar idag, när jag äntligen fick gå över till ljusblå-jeans-och-vit-tisha-outfiten.